den eviga dikten

att känna den här känslan
surret i huvet
segheten som drar som en vind
lika ihärdigt och svårdefinerat
genom ryggraden och över håret på stortån
rastlösheten som skaver över stressen
och den där onödiga känslan hunger
(jag vet att jag borde äta, jag behöver inte påminnas med oxpiska)
är fortfarande något värdefullt
som får livet att slå
som ett hjärta i själen