den eviga dikten

Jag växer
trodde jag hade lagt av med sådana olater
men någon har tryckt in frön i munnen på mig
vi är inga blommor
vi saknar den dimensionella begränsningen
saker vissnar och växer någonstans utanför
under väven jag väver

ett litet barn kan falla på näsan
utan att förlora mycket mer än värdigheten
fallet blir kort
huvudet hinner inte få upp farten innan det träffar golvet
men ändå vill jag växa och vara rädd för växten