den eviga dikten

därför att dimman döljer avsiker lika väl som ansikten
koldioxid och vatten som väller upp ur rör av alla sorter

varje handling enskilld och anonym
dåld i axelns beröring vid annan axel
dimman som döljer och håller ihop
sköljer identiteter ur rötternas grepp
som en flod av avsikter och avgaser
anonymiteten accelerar skapelsen
händer som krampaktigt drar fram
kämpar för att finna ett något
som kan stanna kvar
som kan hjälpa