den eviga dikten

det är luften
sättet den rinner
virvlar och vrider sig
dess konsistens
och sammansättning
lungorna drar ihop sig
de minns det som huvet glömt
kopplar sina ledningar
till själen
och påminner om allt det
som närde jorden
som närde mig
som pumpas upp
och runt i blodomloppet
det är luften
som smeker mina kinder
så hårt att de blir röda