man lever så länge man lär
om jag kan se mig själv
reflekterad i ögon och sinnen
som jag kan se mig själv
i mörkret innan jag sover
kan jag stencilera
en karta
över artärer, hudceller
benmärg, antikroppar
hjärnceller
elektriska impulser
tankar, känslor
dissonanser, sjukdomar
de bra sakerna
de dåliga sakerna
en karta
för att kunna rita
en ritning
ett renoveringsprojekt
8h + 2 - 3h
timmarna det tar att vakna
som hävdar sin rätt att existera
på samma sätt som
vilket stort varumärke som helst
blir sorgsna
arga
och till slut hämdlystna
av att inte ges
till någon
afirmadroid
det hade varit bra
hade kunnat vara
eller kan vara
skulle kunna vara
finnas en chans
att det skulle kunna
ha varit bra
det är sällan för sent
jag höjer huvudet
när regnet faller
vaknar av kylan
med extra energi
går in i mörkret
med skärpta sinnen
det kan bli bra
kan fortfarande vara
på rätt sätt
kan bli som
det var meningen
ritningen kan bli en karta
och du kan bli
som du ville bli
konsumetbrev, angående livet och dess gränssnitt, addresserat till Gud, Himlen, 7
jag vill ha tydligare regler
en klarare layout
ett mer användarvänligt gränssnitt
lättförståelig grafik
möjligtvis en mer linjär handling
det är svårt att hålla koll på saker
och att förstå vad det är meningen att man ska göra
och vilka mål man egentligen ska uppnå
vilka mekanismer som gör vad
det fungerar ibland
såklart
när det är stort och viktigt
det är ju själva vardagsapplikationen jag pratar om
den förvirrar mig
alldeles för många valmöjligheter
skapar osäkerhet
och overksamhet
kan man inte byta svårighetsgrad?
eller köra på en förenklad version?
en hjälpkaraktär, kanske
som talar om vad det är meningen att man ska göra
eller någon form av lista
där man kan pricka av saker eftersom
men framförallt är det gränssnittet jag har problem med
det är väldigt vackert, det kan jag tillstå
men det är väldigt svårt att förstå sig på
det var bara det jag tänkte på
tack
följetong #2
tappa inte
håll inne
ta i
när du faller
armar ben
rulla runt
erkänn inte
att du ligger ned
inget är kört
tappat
om man håller sig
på benen
trampar på
och väljer
att se på det
som att
jag aldrig föll
jag kastade mig
och fortsatte
varför jag är trött
varje liten sak
som simmar
som söker efter
något
som liknar dess egen
struktur
signatur
signal
varje liten sak
som försöker hitta sin plats
finnas och få finnas till
och inte skava
skrapa mot kanten
kräver sin plats
att sova
utan att klämmas ihop
sugas ut
de simmar i mig
sliter i sömmarna
bubblar bakom bröstbenet
varje saknad plats
som ett hål i kroppen
drar och hamrar
spenderar alla resurser
följetong #1
det trummar på
samma melodi
dag in
dag ut
ton in
ton ut
samma slag
träffar samma punkt
samma planerade reaktion
förlorar sitt syfte
och landar i leran
simmar i smulor
damm
och önskan
att man hade kunnat
om man bara kunde
så gör man det imorgon
sömnproblem
att det sker en brytning
ett tillstånd av amnesi
där jaget inte känner sig själv
men ändå lever jagets liv
i det omedvetnas omfamning
glappet skrämmer mig
att kasta sig ut
tappa kontrollen
att drömma istället för att tänka
vem kan med säkerhet
garantera att jag är samma jag
när jag vaknar?
eller att jag vaknar?
att sova är att dö
för att sedan återuppstå
förhoppningsvis
att sätta upp en bokhylla
saker blir större när man lägger till
mindre saker blir större saker
små rum blir större
när man fyller dem
med lådor och hyllor
munnen blir större
när den är full av ord
och själen blir större när den är full av känslor
inget tar slut
det tog slut
som saker gör
förvillade sig
kom på avvägar
vann nya insikter
fick nya avsikter
och tog slut
vek av
drog en linje i marken
för att skilja slutet från början
