följetong #1
det trummar på
samma melodi
dag in
dag ut
ton in
ton ut
samma slag
träffar samma punkt
samma planerade reaktion
förlorar sitt syfte
och landar i leran
simmar i smulor
damm
och önskan
att man hade kunnat
om man bara kunde
så gör man det imorgon
Kommentarer
Trackback
